"Kan man tänka sig att ta emot, då är det fint att kunna ge också"

När Linda Hultman donerade sin ena njure fick maken Dan tillbaka sitt tidigare liv. Under donationsveckan vill de dela sin berättelse för att få fler att fundera över organ- och vävnadsdonation, även efter döden – och göra sin vilja känd i donationsregistret.

Redan när Dan mönstrade som 18-åring upptäcktes det att han hade den ärftliga sjukdomen polycystisk njursjukdom. Under många år fungerade vardagen trots sjukdomen, men till slut försämrades njurfunktionen så mycket att han behövde dialys flera gånger i veckan.

– Om jag jobbade gick jag hem och la mig på soffan och sov innan jag kunde göra något mer. Jag orkade inte mycket, berättar Dan.

Ett självklart beslut

För Linda fanns det aldrig några tvivel om vad hon ville göra.

– Jag har sagt i många år att jag vill ge Dan en njure om jag kan. För mig har det alltid varit självklart.

Innan donationen kunde genomföras gick hon igenom en omfattande utredning med prover, undersökningar och samtal.

– De kollar verkligen allt och det känns bra att veta att jag är fullt frisk. Man får också många frågor för att säkerställa att man gör det av egen fri vilja.

Utredningen och stora delar av vårdkontakterna skedde på Njurmedicinmottagningen vid Centralsjukhuset i Karlstad, medan själva transplantationen genomfördes i Uppsala.

– Vi har blivit fantastiskt bemötta hela vägen. Vi har alltid kunnat ställa frågor och fått mycket stöd, säger Linda.

En ny vardag efter transplantationen

I dag, drygt två och ett halvt år efter transplantationen, är skillnaden enorm för Dan.

– När jag var som sjukast vägde njurarna 4,7 kilo styck. Som jämförelse väger en frisk njure vanligtvis omkring 150 gram och är ungefär lika stor som en knytnäve. Jag fick dialys flera dagar i veckan. Nu kan jag ägna mig åt fritidsintressen som jag hade innan jag blev så illa däran. Det känns som att jag har fått livet tillbaka, säger han.

Linda minns att återhämtningen såg olika ut för dem båda.

– För mig tog det längre tid att komma tillbaka efter operationen. Men jag skulle inte tveka att göra om det igen om jag kunde.

Vill få fler att ta ställning

Med egna erfarenheter av både njursjukdom och donation har donationsfrågan fått en särskild betydelse för Dan och Linda. Linda engagerar sig i Njurföreningen Värmland och möter ofta människor som har frågor om donation.

– Många undrar hur det fungerar. När man berättar om sin egen erfarenhet märker man att fler börjar fundera.

Alla känner inte till att en levande person kan donera en njure eller en del av sin lever.

Men de flesta organ och vävnader kan doneras först efter döden. Därför är det viktigt att ta ställning och göra sin vilja känd. Donation från avlidna är avgörande för att många svårt sjuka människor ska kunna få den transplantation de behöver.

När Dan och Linda får frågan om vad de vill säga till den som ännu inte tagit ställning i donationsregistret kommer svaret snabbt.

– Gör det, säger Linda.

Dan utvecklar:

– Kan man tänka sig att ta emot, då är det fint att kunna ge också.