Att möta närstående när barn suiciderat
Plötsliga och oväntade dödsfall drabbar anhöriga och närstående hårt. Omedelbart krisstöd kan vara viktigt för att förhindra att komplicerade sorgereaktioner utvecklas.
Forskare är överens om att de viktigaste hjälpåtgärderna är att lyssna, ta emot reaktioner på sorg, ge praktisk hjälp och information och att uppmuntra till aktiviteter.
Du som träffar personer som mist en anhörig eller närstående ska tänka på:
- Lyssna, ge trygghet och lugn.
- Se till att den anhörige är varm, ge dryck och eventuellt något att äta.
- Lämna inte personen ensam.
För dig som vårdpersonal:
- Samverka med närstående.
- Glöm inte bort vänner till den som dött.
Hälso- och sjukvårdens uppgifter ska fullgöras med respekt för den avlidne och de efterlevande ska visas hänsyn och omtanke, enligt Socialstyrelsen (SOSFS 1996:29). För att kunna ge anhöriga och närstående rätt bemötande behöver hälso- och sjukvårdens personal ha god kännedom om olika slags reaktioner som kan förekomma vid plötsliga dödsfall.
Krisförloppet
Kris är ett tillstånd där fysisk existens, social identitet och trygghet hotas. En anhörigs död kan vara en utlösande faktor. Tidigare erfarenheter och inlärda sätt att reagera räcker då inte till för att psykiskt bemästra den aktuella situationen.
Krisreaktionen innebär att personen går igenom fyra faser:
Chockfasen
Den första är chockfasen som varar allt från ett par minuter till flera dygn. Den anhörige är blockerad under chocken och förnekar ofta det som har hänt. Här är det ett omhändertagande som är i fokus.
Reaktionsfasen
Den andra fasen är reaktionsfasen som kommer direkt efter chockfasen som kan hålla i sig upp till ett par veckor. Ilska, upprördhet, aptitlöshet, sömnstörningar och kroppsliga reaktioner är vanliga upplevelser i denna fas.
Bearbetningsfasen
I den tredje fasen som är bearbetningsfasen, börjar man förstå vad som hänt och normalitet i vardagen återuppstår. Man kan dock svänga från glädje till nedstämdhet.
Nyorienteringsfasen
Den fjärde fasen är nyorienteringsfasen där man går vidare med minnen om det som hänt. Händelsen blir en del av livet och kan ge erfarenheter för framtiden.
Det är viktigt att tänka på att man kan svänga mellan de olika faserna. Krisförloppet påverkas av vilken hjälp man får i krisen.