Intensiv debatt om dödshjälp

Mitt i semestern har en förnyad intensiv debatt om så kallad dödshjälp startat.

Den omedelbara orsaken är att den pensionerade professorn i obstetrik och internationell hälsovård Staffan Bergström försåg en svårt sjuk man med ALS med en dödlig dos medicin som denne sedan själv intog och avled. Mannen hade fått klartecken för att fara till Dignitas i Schweiz för att där få hjälp att dö. Pandemin satte stopp för dessa planer. Han hade en kort förväntad tid kvar att leva och uttryckte en stark och övervägd önskan om att slippa den sista tiden.

Den läkare som agerar på detta sätt kan förväntas bli av med sin läkarlegitimation, men ej att åtalas eftersom medhjälp till självmord inte är åtalbart i Sverige (ett lagförslag i den riktningen diskuteras nu intensivt). Viktigare är de argument som återigen reses mot att skapa ett legalt utrymme för Bergströms handling (som exempelvis i Oregon): Att den undergräver tilltron till läkares lojalitet mot livet, att den kan leda till ett "sluttande plan" där människor upplever mer och mer av tvång att påskynda döden för att inte ligga till last, att den kan riskera att bromsa utvecklingen av den palliativa vården. Förespråkarna – bland annat 88 läkare i ett upprop i Dagens Nyheter – invänder att något sådant sluttande plan inte existerar i något land, att lindrande av svårt lidande i vissa sällsynta fall går före förlängning av liv, att en liten grupp personer där inte ens den bästa palliativa vård lyckats mildra lidandet får en mycket svår sista tid.

Krav finns på en statlig utredning kring en eventuell lag om "assisterat suicid". Den vidare utvecklingen av denna och andra händelser kommer att ge en fingervisning om Sverige går i samma riktning som ett nu allt större antal länder och delstater – legalisering av någon form av strikt reglerad dödshjälp.