Trivsel och personlig återkoppling under AT-tjänstgöring

En lagom stor region – fast med stora medicinska kompetenser. Så beskriver Rebecka Wästgård Region Värmland. Under läkarutbildningen i Örebro gjorde Rebecka praktik i Värmland, efteråt återvände hon för AT-tjänstgöring.

Porträtt.

2011 inledde Region Värmland ett samarbete med Örebro universitet. Via detta tillbringar de flesta studenter minst en praktikperiod i Värmland, och det var på det viset som Rebecka Wästgård, en av eleverna i första samarbetskullen, stiftade bekantskap med Region Värmland (dåvarande landstinget).

När det efter utbildningen blev dags att söka placering för AT-tjänstgöring var valet enkelt för Stockholmstjejen.
­­­– Man känner sig omhändertagen här, säger hon.

Storleken på regionen en faktor för trivsel

Utöver att många medicinska specialiteter finns nämner Rebecka Wästgård Region Värmlands storlek, en mellanstor region med åttatusen anställda, som en faktor för trivsel.
– Storleken på sjukhuset gör att det känns mer personligt utan att vara för litet. Man känner de flesta kollegorna och hejar i korridoren. Sjukhuset har också ett stort upptagningsområde så man får träffa många olika typer av patienter.

Personlig handledare och bra stöd och återkoppling

Rebecka Wästgård, som har tankar på att specialisera sig inom kardiologi eller anestesi, inledde AT-tjänstgöringen på medicinkliniken på Centralsjukhuset i Karlstad, samma enhet hon sommarjobbade på under studietiden. Personlig handledare och stora möjligheter till stöd både i patientkontakter och teoretisk återkoppling är viktiga inslag under AT-tjänstgöringen, menar Rebecka.

– Eftersom jag vikarierat totalt nio månader på medicinkliniken blir nog första halvåret ingen större skillnad. Men sedan, när jag byter till kirurgi, blir jag lite mindre bekväm och känner att det är mer ansvarsfullt. Så det är skönt med en personlig handledare.

Från Stockholm till Karlstad

För Rebecka Wästgård som är född och uppvuxen i Stockholm och som därefter studerat i Örebro fanns vissa funderingar kring vad det innebär att bosätta sig på en mindre ort.

Nu delar hon och en vän, som också gör AT-tjänstgöring på Centralsjukhuset i Karlstad, en trea i stan och båda trivs ypperligt.
– När det kommer till att bo i en mindre stad trodde jag att det skulle bli större omställning än vad det har varit. Men jag trivs jättebra, och värmlänningar, det är ju världens trevligaste folk.

Sidan uppdaterad