Plan

Region Värmlands folkhälsostrategiska plan

Del 1. Teori, syfte och mål

Grundläggande för allt folkhälsoarbete i Sverige är alla människors lika värde. Det innebär att alla ska ges förutsättningar för en god hälsa på lika villkor. Den folkhälsostrategiska planen ska tydliggöra Region Värmlands folkhälsostrategiska uppdrag. Den ska också fungera som inspiration och vägledning för systematiskt och långsiktigt folkhälsoarbete i hela länet – mot det långsiktiga målet God jämlik och jämställd hälsa och bäst i Sverige på folkhälsa.

Folkhälsoteori

Folkhälsa är ett begrepp som avser hela befolkningens samlade hälsotillstånd. En god folkhälsa innebär att hälsonivån i befolkningen är hög samtidigt som skillnaderna i hälsa mellan olika grupper är små.

Hälsa på individnivå definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte bara frånvaro av sjukdom. På samma sätt omfattar folkhälsobegreppet alla aspekter av hälsa.

Folkhälsoarbete handlar om att skapa förutsättningar för alla som lever i Värmland att ha så god hälsa som möjligt och att må så bra som möjligt. Det berättar folkhälsochef Anna Beata Brunzell i filmen.

Hälsans bestämningsfaktorer

En individs hälsoutveckling beror på en mängd olika faktorer. Detta kallas för hälsans bestämningsfaktorer och illustreras av modellen nedan.

Bestämningsfaktorer för hälsa är både skyddsfaktorer som bidrar till hälsa och riskfaktorer som ökar risken för ohälsa. Vissa faktorer väger tyngre än andra. En individ kan ha flera skyddsfaktorer och riskfaktorer samtidigt. Den positiva effekten av skyddsfaktorerna kan uppväga den negativa effekten av en eller flera riskfaktorer. Hälsans bestämningsfaktorer består av faktorer som finns såväl inom individen, i individens sociala relationer, i levnadsvanorna och i livsvillkoren, som i de samhälleliga förutsättningarna. Modellens olika lager påverkar och påverkas av varandra i ett komplext och kontinuerligt samspel.

Illustration över hälsans bestämningsfaktorer. Text: Samhälleliga förutsättningar, livsvillkor, levnadsvanor, sociala relationer och individuella faktorer.

Samhälleliga förutsättningar, livsvillkor, levnadsvanor, sociala relationer och individuella faktorer är hälsans bestämningsfaktorer (baserad på Dahlgren och Whitehead, 1991).

Modellen "Hälsans bestämningsfaktorer" beskriver vad som påverkar folkhälsan. I modellen ingår följande lager:

  • Individuella faktorer: Ålder, kön, arv.
  • Sociala relationer: Socialt stöd, sociala nätverk, barns vuxenkontakter.
  • Levnadsvanor: Tobak, alkohol, narkotika, matvanor, sex och samlevnad, fysisk aktivitet, sömn med mera.
  • Livsvillkor: Socialtjänst, resor och trafik, jordbruk och livsmedel, fritid och kultur, arbete, socialförsäkring, boende, utbildning, arbetsmiljö, hälsa och vård med mera.
  • Samhälleliga förutsättningar: Samhällsekonomi, miljö, kultur, natur, religion, media, politik med mera.

Olika aktörer har olika mandat. I de innersta lagren av modellen har individens egna handlingar och val viss påverkan. Medan de yttre lagren i hög grad styrs av beslut och aktiviteter inom verksamheter i offentlig, privat och idéburen sektor. Genom att främja tillgången till skyddsfaktorer, och minska tillgången till riskfaktorer, kan olika aktörer i alla lager i modellen tillsammans bidra till att skapa stödjande miljöer för hälsa.

Det övergripande nationella folkhälsomålet med tillhörande målområden

Det övergripande nationella folkhälsomålet är: Att skapa samhälleliga förutsättningar för en god och jämlik hälsa i hela befolkningen och sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. En generation har här definierats som cirka 30 år. Grundläggande för allt folkhälsoarbete är alla människors lika värde. Det innebär att alla ska ges samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor. Folkhälsomyndigheten är den nationella myndighet som har övergripande ansvar för folkhälsofrågor och för att genomföra och följa upp folkhälsopolitiken. Detta ska ske genom arbete i åtta målområden: [Fotnot: 1] Den nationella folkhälsopolitiken beslutades av riksdagen i juni 2018 och beskrivs i proposition 2017/18:249: God och jämlik hälsa – en utvecklad folkhälsopolitik. [Fotnot: 2]

God och jämlik hälsa – åtta målområden

De nationella folkhälsopolitiska målområdena visar olika områden där det är särskilt betydelsefullt att arbeta för jämlik tillgång till resurser för alla. Med resurser menas här förhållanden, villkor och möjligheter som är avgörande för hälsa och hälsoutveckling. Resurser inom dessa områden genereras dels av individer själva, dels via välfärdsstatens olika institutioner och verksamheter. 

Illustrationer av målområden. 

Figur 2. De åtta folkhälsopolitiska målområdena. Illustration: Folkhälsomyndigheten.

Illustration med texten: Tidiga livet

Målområde 1: Det tidiga livets villkor. Ojämlikhet i livsvillkor och möjligheter mellan olika familjer bidrar till att barn har skilda förutsättningar att utvecklas under det tidiga livet. Det är viktigt att skapa, stötta och stärka en god start i livet och jämlika uppväxtvillkor. Fokus ligger både på att erbjuda stöd till familjer och att alla barn får grundläggande förutsättningar, att utifrån sina egna villkor, utveckla kognitiva, emotionella, sociala och fysiska förmågor.

Illustration med texten: Kunskaper.

Målområde 2: Kunskaper, kompetenser och utbildning. Kompetenser och kunskaper utvecklas genom olika former av lärande under livets olika skeden och har ett starkt samband med människors förutsättningar för en god hälsa. Det är därför viktigt att alla får möjlighet att utveckla sina kompetenser och kunskaper samt tillgodogöra sig en god utbildning under hela livet. Skolan är en arena som når alla barn och unga och har därmed en grundläggande roll i arbetet för en god och jämlik hälsa, både som ansvarig för utbildning, och som plattform för ett hälsofrämjande arbete.

Illustration med texten: Arbete

Målområde 3: Arbete, arbetsförhållanden och arbetsmiljö. Sysselsättning och ekonomisk trygghet är viktigt för hälsan, och för de allra flesta är arbete den primära källan till inkomster. Här är det viktigt att stärka människors egna möjligheter till sysselsättning, särskilt för grupper som annars har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Ett gott arbetsliv förutsätter en bra arbetsmiljö som är både fysiskt och psykosocialt hållbar. Dit hör även god tillgång till företagshälsovård och kunskap om rehabiliteringssystemet.

Illustration med texten: Inkomst

Målområde 4: Inkomster och försörjningsmöjligheter. Ekonomisk och social trygghet är en grundläggande förutsättning för hälsan. Arbete med målområdet handlar om att stärka människors egna möjligheter till sysselsättning och försörjning, men även att erbjuda stöd till människor när deras egna ekonomiska resurser inte räcker till.

Illustration med texten: Boende

Målområde 5: Boende och närmiljö. Tillgång till en god och ekonomiskt överkomlig bostad i ett område som ger samhälleliga förutsättningar för social gemenskap bidrar till trygghet, tillit och en god och jämlik hälsa. Samhällsplaneringen bör motverka segregation och exponering för skadliga miljöfaktorer, samt främja god luftkvalitet, minskat trafikbuller och tillgång till grönområden.

Illustration med texten: Levnadsvanor.

Målområde 6: Levnadsvanor. Hälsosamma levnadsvanor främjar en god hälsa. Det är viktigt att stärka människors handlingsutrymme och möjligheter till hälsosamma levnadsvanor och så långt som möjligt ta hänsyn till hur olika sociala grupper påverkas. För att bidra till en god och jämlik hälsa behöver insatser inom området levnadsvanor vara både främjande och förebyggande.

Illustration med texten: Delaktighet

Målområde 7: Kontroll, inflytande och delaktighet. Det finns tydliga socioekonomiska skillnader i hur människor upplever graden av kontroll, inflytande och delaktighet i sitt liv. Här är det viktigt att främja alla individers möjligheter till kontroll, inflytande och delaktighet i samhället och i det dagliga livet. Ett aktivt arbete för att säkerställa de mänskliga rättigheterna och motverka diskriminering och annan kränkande behandling och insatser som stimulerar till ett ökat deltagande i allmänna val, kultur, föreningsliv samt att främja frihet från hot och våld.

Illustration med texten: Hälso- och sjukvård

Målområde 8: En jämlik och hälsofrämjande hälso- och sjukvård. För de flesta diagnoser förekommer omotiverade skillnader i vårdens insatser och resultat mellan olika sociala grupper. Det är viktigt att vården arbetar förebyggande och hälsofrämjande och att behandling utgår från patientens behov och möjligheter.

Ojämlikhet i hälsa

I Sverige blir vi generellt sett friskare och lever längre. Den stora utmaningen för samhället och för folkhälsoarbetet är att skillnaderna i hälsa mellan olika grupper ökar.

"Det mest etiska är att åtgärda påverkbara skillnader i hälsa."

Ojämlikhet i det här sammanhanget handlar om skillnader i tillgång, förutsättningar och resurser mellan olika grupper. Skillnader som har sitt ursprung i samhällsstrukturer är per definition påverkbara. Ojämlika förutsättningar och växande skillnader kan dessutom skapa oro och polarisering, minskat förtroende för samhällsinstitutioner och försvagad delaktighet i samhället.

Det mest etiska är därför att åtgärda sådana skillnader. Ojämlika förutsättningar och växande skillnader kan dessutom skapa oro och polarisering, minskat förtroende för samhällsinstitutioner och försvagad delaktighet i samhället. Skillnader i hälsa kostar mycket pengar, både direkt genom höga kostnader för stödinsatser, och indirekt genom produktionsbortfall på grund av sjukfrånvaro och för tidig död.

Mål 10 i Agenda 2030 handlar om minskad ojämlikhet och frågan knyter an till merparten av övriga mål i agendan. [Fotnot 3] Jämlikhet minskar risken för konflikter och främjar alla människors möjlighet att delta i och påverka samhällsutvecklingen.[Fotnot 4] Ojämlikheten i Sverige har ökat under de senaste decennierna enligt den statliga utredning, En gemensam angelägenhet, SOU 2020:46, som presenterades i augusti 2020. [Fotnot 5]

Att det finns ojämlikhet i hälsa i befolkningen inbegriper systematiska skillnader mellan olika sociala grupper i samhället och har ett starkt samband med människors socioekonomiska förhållanden och sociala position. Det finns strukturella skillnader i hälsa som löper genom hela livet, och hela samhället. Vissa grupper i befolkningen har god hälsa och lång medellivslängd, andra grupper har sämre hälsa och kortare medellivslängd. Grupper med redan god hälsa och lång medellivslängd, ökar dessutom sin hälsa och medellivslängd i snabbare takt än andra grupper, vilket ökar skillnaderna i hälsa på befolkningsnivå. Människors hälsa är i allmänhet sämre ju lägre social eller socioekonomisk status de har. Det kallas för den sociala gradienten i hälsa.

Diagram över medellivslängd i riket.

Grupper med hög utbildning har högst medellivslängd. Skillnaden mellan de olika grupperna har ökat de senaste 10 åren. Mellan år 2000 och 2019 ökade medellivslängden för grupper med förgymnasial utbildning med 1 år, för grupper med gymnasial utbildning med 2 år och för grupper med eftergymnasial utbildning ökade medellivslängden med 3 år. Källa: SCB.

Det finns strukturella skillnader i hälsa, bland annat mellan kvinnor och män, och utifrån olika geografiska platser och socioekonomiskt utsatta områden. Strukturella skillnader i hälsa ses också för grupper som utrikes födda, personer med funktionsnedsättning, HBTQI-personer (homo-, bi-, trans-, queer- och intersex-personer) och för nationella minoriteter (sverigefinnar, judar, romer och tornedalingar) och urfolket samerna. Utbildningsnivå, bostadsort och socioekonomi påverkar också hälsan.

Även för barn och unga identifieras strukturella skillnader i hälsa. Det senare kan få extra stor betydelse då biologiska, psykologiska och sociala faktorer under det tidiga livet samspelar och påverkar den långsiktiga hälsan.

Äldre kan ha en ökad utsatthet genom en med åldern ökad förekomst av riskfaktorer. Till exempel kan äldre drabbas av sjuklighet, få försvagade ekonomiska resurser, uppleva ofrivillig ensamhet eller ha svårigheter att delta i ett alltmer digitaliserat samhälle. Dessa, och andra faktorer, riskerar alla att påverka hälsan negativt. Det är därför viktigt att motverka förekomst av riskfaktorer hos äldre. Lika viktigt är det att öka förekomsten av skyddsfaktorer som kontroll, inflytande och delaktighet över det egna livet, goda levnadsvanor, sociala relationer och en jämlik tillgång till god och hälsofrämjande hälso- och sjukvård. Grunden för ett hälsosamt åldrande läggs genom hela livet och påverkas av individens egna förutsättningar och bestämningsfaktorer för hälsa. Det är dock aldrig för sent att agera, varför främjande och förebyggande insatser också högt upp i åldrarna kan få stor betydelse för äldres hälsa och välbefinnande.

Kön är en av flera diskrimineringsgrunder och en aspekt av jämlikhet. Ur ett folkhälsovetenskapligt perspektiv måste vi fånga in alla diskrimineringsgrunder, eftersom de alla kan utgöra hinder för att uppnå den bästa möjliga hälsan. Jämställdhet mellan könen blir därför en av flera delar som bidrar till jämlikhet i hälsa.

Även om folkhälsan har utvecklats positivt för befolkningen som helhet, har hälsoklyftorna ökat under de senaste decennierna. På grund av ojämlikhet i samhället uppstår också en ojämlik tillgång till resurser som främjar hälsa. Detta leder till skillnader i riskutsatthet, mottaglighet och sårbarhet samt skillnad i sociala och ekonomiska konsekvenser av ohälsa. Vilket i sin tur leder till ojämlikhet i hälsa i befolkningen.