Vårdrelaterade urinvägsinfektioner (VUVI)
Urinvägsinfektion är den vanligaste vårdrelaterade infektionen. Den största riskfaktorn för att få en vårdrelaterad urinvägsinfektion (VUVI) är kvarliggande urinvägskateter (KAD).
Vårdrelaterad urinvägsinfektion definieras som en positiv urinodling 48 timmar eller senare efter inläggning i slutenvård eller efter kateterisering av urinvägarna. Vårdrelaterad urinvägsinfektion ger förlängd vårdtid med flera dygn och ökar risken för urosepsis.
Ofullständig blåstömning gynnar uppkomsten av urinvägsinfektion (UVI) och är särskilt vanligt vid vissa sjukdomstillstånd som t.ex. urologiska avflödeshinder, neurologiska sjukdomar som medför störningar i urinblåsans funktion och nedsatt känsel i urinblåsan vid diabetes samt efter narkos, ryggbedövning och operation. Svår sjukdom, undernäring, nedsatt immunförsvar och östrogenbrist med sköra slemhinnor hos äldre kvinnor ökar också infektionsrisken.
Det är viktigt att identifiera patienter med risk för vårdrelaterad urinvägsinfektion. KAD är den enskilt största riskfaktorn för vårdrelaterad urinvägsinfektion. Cirka 80 procent av alla vårdrelaterade urinvägsinfektioner orsakas av KAD. Risken att få en vårdrelaterad urinvägsinfektion ökar med cirka 10 procent för varje dygn som patienten har en KAD. Efter 10 dygn har alla KAD-bärare bakterieväxt i urinblåsan, vilket dock inte är liktydigt med urinvägsinfektion. Ren intermittent kateterisering (RIK) av urinblåsa och suprapubisk blåskateterisering ger färre komplikationer än KAD och lägre risk för symtomgivande UVI.
Åtgärder för att förebygga vårdrelaterad urinvägsinfektion:
- Restriktiv användning av KAD.
- Eftersträva kortast möjliga behandlingstid vid behov av KAD.
- Överväg alternativ som RIK eller suprapubisk KAD vid behov av långtidsbehandling med KAD.
- Kontrollera resturin för att förebygga ofullständig blåstömning och risk för överfylld urinblåsa.
