Systematisk översiktsstudie visar på hög förekomst av samsjuklig social ångest och ADHD hos ungdomar och vuxna

Siri Jakobsson Störe (doktor i psykologi samt specialistpsykolog vid barn- och ungdomspsykiatri i Region Värmland) har tillsammans med Maria Tillfors (professor i psykologi vid Karlstads universitet), Nejra Van Zalk (docent i psykologi vid Imperial College London), Wilma Granander Schwartz (PTP-psykolog på Psykologmottagningen för föräldra- och barnhälsovård Region Värmland) och Victoria Nilsson (PTP-psykolog vid barn- och ungdomsmedicin i Region Värmland), publicerat en systematisk översiktsstudie i Journal of Attention Disorders om relationen mellan social ångest och ADHD hos ungdomar och vuxna.

– ADHD och social ångest är två av de vanligaste psykiatriska diagnoserna bland ungdomar och vuxna. Även om blyghet lätt kontrasteras mot impulsivitet finns det ett etablerat samband mellan social ångest och ADHD i litteraturen. Trots detta vet vi inte så mycket om hur sambandet ser ut, säger Siri Jakobsson Störe.

Ett skäl till detta kan vara att ångestdiagnoser ofta grupperas tillsammans i vetenskapliga studier, vilket kan leda till att resultat inte alltid rapporteras separat för varje enskild ångestdiagnos. En annan anledning kan vara att kärnsymtomen vid social ångest och ADHD – blyghet respektive social impulsivitet – kan upplevas stå i motsats till varann. En tredje anledning till att det inte finns fler och bättre studier på samsjuklig social ångest och ADHD kan bero på att mycket forskning på ADHD främst har fokuserat på barn, en grupp där social ångest är mindre framträdande eftersom det vanligtvis uppstår under tidig tonårstid.

Forskningsfrågor och resultat

I vår studie hade vi som mål att besvara följande forskningsfrågor:

1. Vad är prevalensen av ADHD hos tonåringar och vuxna med social ångest?
2. Vad är prevalensen av social ångest hos tonåringar och vuxna med ADHD?
3. Är samsjuklig social ångest och ADHD associerad med en högre svårighetsgrad vad gäller symtom och funktionsnivå?
4. Beskriver litteraturen en undergrupp av social ångest med hög impulsivitet hos ungdomar och vuxna med samsjuklig ADHD?

Resultaten från de 41 inkluderade studierna visade på en bred variation i rapporterad prevalens (ADHD: 1,1%-72,3% hos personer med social ångest: social ångest: 0%-49,5% hos personer med ADHD), kanske delvis på grund av hur olika studier definierade och mätte social ångest och ADHD (kliniskt versus subkliniskt tillstånd, diagnostisk intervju versus symtomskala, kliniskt versus allmänt urval osv.) De flesta studierna hade genomförts med vuxna deltagare, vilket var överraskande med tanke på att tonårstiden är en sårbar period både för ungdomar med social ångest och för ungdomar med ADHD.

Att ha både social ångest och ADHD var kopplat till allvarligare symtom och högre nivåer av funktionsnedsättning jämfört med att enbart ha en av diagnoserna. Därför bör individer med en diagnos screenas för den andra för tidigare upptäckt av en potentiell komorbiditet. Kliniker bör också notera subkliniska symtom på både social ångest och ADHD eftersom även subkliniska symtom kan försämra prognosen vad det gäller behandlingsutfall. Mer forskning behövs på undergrupper av social ångest generellt, och speciellt på undergruppen av social ångest kännetecknat av hög impulsivitet – inte minst hos ungdomar och vuxna med samsjuklig ADHD.