Muntorrhet är en starkt bidragande orsak till kariessjukdom, särskilt hos äldre. Kariesförebyggande medel i kombination med en god munhygien reducerar risken för karies. Medel mot muntorrhet rekommenderas för att lindra besvären, men är generellt inte tillräckligt för att förebygga karies på egen hand.

Som en biverkning till medicinering ses ofta muntorrhet beroende på en hyposalivation. Kombinationer av flera läkemedel ökar risken för muntorrhet.

Exempel på läkemedelsgrupper som kan förväntas orsaka muntorrhet:

• Antiarytmika
• Antikolinergika
• Morfinanalgetika
• Neuroleptika
• Tricykliska antidepressiva
• Medel mot opioidberoende

Medel mot karies

Salivstimulerande medel

Till patienter som inte har någon saliv att stimulera, till exempel patienter som är strålade mot huvudhalsregionen och patienter i terminalvård, rekommenderas istället saliversättningsmedel. Strålade patienter har förhöjd kariesrisk hela livet och kan få stora negativa konsekvenser av kariessjukdom.

Saliversättningsmedel

Det finns även flera lämpliga tabletter och tuggummin för salivstimulering samt sprejer och geler för saliversättning att köpa receptfritt.

Lokala orsaker till oral candidainfektion är ofta en dåligt passande tandprotes i kombination med bristfällig proteshygien. Även användning av inhalationssteroider kan ge ökad risk, liksom tobaksrökning och nedsatt salivsekretion.

God mun- och proteshygien krävs för att behandling mot svamp ska lyckas. Hänvisa till eller kontakta tandläkare om patienten har tandproteser som behöver justeras.

Candidainfektion utan lokala orsaker är ett tecken på en generellt nedsatt resistens som kan fås vid nedsatt allmäntillstånd, strålbehandling, långvariga infektioner, bristtillstånd, hematologiska sjukdomar, endokrina sjukdomar samt vid behandling med t.ex. antibiotika, cytostatika eller kortikosteroider. Om orsaken inte är känd så förutsätts utredning.

Lokal behandling är ofta förstahandsval. Om patienten är kraftigt immunsupprimerad bör istället systemisk behandling övervägas. Odling och resistensbestämning kan vara av värde

Lokal administration

Generell administration

Vid smärtsamma, recidiverande sår hos annars fullt friska individer.

Lokalt ytanestetikum

Antisepktiskt munvårdsmedel

Till dessa patienter rekommenderas tandkräm utan natriumlaurylsulfat t.ex. Zendium, Salutem, Proxident.

Vid behov av lokal kortikosteroidbehandling rekommenderas kontakt med allmän- eller specialisttandvård. Vid bakomliggande systemsjukdom, allergi, bristtillstånd och/eller medicinering bör åtgärd riktas mot det bakomliggande tillståndet, men patienten kan vara hjälpt av ovanstående för lokal symptomlindring.

Smärta i munslemhinnan

Tandsmärta

Vid svår tandsmärta där paracetamol och COX-hämmare har otillräcklig effekt, rekommenderas lågdos morfin.