8.2 Förskrivningsprocessen

Förskrivningsprocessen kan tillämpas oavsett om hjälpmedlet som förskrivs är en medicinteknisk produkt eller en konsumentprodukt.

Förskrivningsprocessen följer Socialstyrelsens föreskrift (HSLF-FS 2021:52) om användning av medicintekniska produkter i hälso-och sjukvården.

Den som förskriver en medicinteknisk produkt ansvarar för att produkten är lämplig samt att patienten kan använda och hantera den på avsett sätt. Inom Hjälpmedelsnämndens ansvarsområde kan hjälpmedel förskrivas över huvudmännens gränser för kostnadsansvaret. Avgörande är inte var förskrivaren är anställd utan dennes kompetens och erfarenhet inom produktområdet och kännedom om patientens behov.

Förskrivningsprocessen omfattar följande faser:

• Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt
• Specialanpassa - initiera och utfärda anvisning vid behov
• Informera
• Instruera och träna
• Följa upp och utvärdera funktion och nytta

Beroende på ärendets komplexitet kan faserna vara mer eller mindre omfattande. Förskrivaren har ett helhetsansvar för alla faser men kan också samverka med andra befattningshavare. Alla befattningshavare som deltar i processen har ett eget yrkesansvar för sin åtgärd även om valet av specifik produkt åligger förskrivaren.

Förskrivaren ska dokumentera i patientjournalen det som behövs för en god och säker vård.

Hjälpmedel ska registreras i vårdgivarens system (Visma webSesam/webSesam/Sesam) för att kunna spåras.

Behovsbedömning

Sker utifrån en helhetssyn genom att individens totala livssituation analyseras genom en allsidig och kompetent bedömning med utgångspunkt från de problem/funktioner som ska lösas/kompenseras. Behovet av hjälpmedel relateras till andra vidtagna eller planerade åtgärder i rehabiliteringsprocessen. Bedömningen av vilka behov som ska tillgodoses utgår ifrån individens egen beskrivning av sin situation. Patienten ska ha ett reellt och aktivt inflytande i processen. Bedömningen ska grundas på ett behovsinriktat synsätt och inte sjukdomsdiagnos, skada eller den förväntade varaktigheten av ett funktionshinder.
Att bedöma den avsedda nyttan med hjälpmedelt och att sätta tydliga mål för den eventuella hjälpmedelsinsatsen är nödvändigt för att målen senare ska kunna utvärderas.

Utprovning

Utprovning ska ske så långt möjligt i den miljö där hjälpmedlet ska användas eller i en annan realistisk miljö, där olika alternativ kan prövas. Ibland kan utprovningen också innebära att patienten får prova produkten under en begränsad period, för att kunna avgöra om det uppfyller de behov och krav som avses.

Anpassning

En anpassning innebär att ett hjälpmedel justeras för att passa patienten, exempelvis genom att det förses med tillbehör eller genom inställning av justerbara funktioner. Anpassning görs inom de ramar som tillverkaren anger.

Information/instruktion

Det är viktigt att patienten som ska hantera hjälpmedlet får en bred och allsidig information om produkten vad gäller funktion, användning, underhåll och skötsel. En bruksanvisning ska alltid lämnas och förskrivaren ska försäkra sig om att patienten förstår informationen.
Av informationen till patienten ska framgå vem som kan kontaktas om behovet eller förutsättningarna förändras eller om hjälpmedlet inte fungerar på avsett sätt.
Det ska även framgå var och hur hjälpmedlet ska återlämnas om behovet upphör.

Träning

I samband med utprovningen bör man göra upp en plan, om det framkommer att patienten behöver träning i att använda hjälpmedlet. Träningen ska om möjligt ske i den miljö där produkten ska användas eller i en så realistisk miljö som möjligt. I ett inledningsskede bör patienten träna tillsammans med den som förskrivit produkten. Anhöriga, hemtjänst- eller vårdpersonal kan sedan hjälpa till i den fortsatta träningen. Träningen i att använda ett hjäpmedel kan vara avgörande för om det ska kunna uppfylla de behov som avsågs vid utprovningen.

Uppföljning

Uppföljning hur hjälpmedlet används och fungerar är en oerhört viktig del i förskrivningen. Hur uppföljningen ska ske bör göras klart i samband med utprovningen. Ibland, särskilt om sjukdomen och/eller skadan är långvarig, behövs återkommande uppföljningsinsatser.

Dokumentation

Patientjournal ska föras under hela förskrivningsprocessen enligt patientjournallagen.

Uppföljning och utvärdering

En utvärdering ska ske av alla hjälpmedel för att ta reda på om avsedd funktion och nytta är uppnådd enligt uppsatta mål. Det är också viktigt att förvissa sig om att patienten har förstått hur hjälpmedlet ska användas.

1. Utvärdering kan utföras vid utprovning/förskrivning där nyttan redan kan ses, samt att patienten direkt uppfattas förstå givna instruktioner
2. Efter en tids användning

Därefter kan ärendet avslutas, alternativt ska ställning tas till fortsatt uppföljning och vid behov förnyad uppföljning. Det är alltid förskrivarens ansvar att ta ställning till fortsatt uppföljning.

Följande modell utgör ett stöd vid bedömningen av fortsatt uppföljning.

Hjälpmedlet innebär sannolikt:

0 – ingen risk för tillbud i samband med användning
1- liten risk för tillbud vid användning
2- viss sannolikhetsrisk för tillbud vid användning som kan orsaka personskada
3 – betydande risk för tillbud vid användning, som kan orsaka personskada

Riskanalys 0-1: Hjälpmedelsärendet kan avslutas. Inget behov av uppföljning. patienten informeras om vart man vänder sig vid förändrat/förnyat behov.

Riskanalys 2: Förskrivaren bör vara observant för behov av återkommande uppföljning

Riskanalys 3: Förskrivaren ska alltid planera för återkommande uppföljning.

Se även Analysmodell, enligt Västra Götaland Bilaga 2 i "Förskrivningsprocessen-Fritt val av hjälpmedel-Egenansvar"